Utdrag från Data Economy
Under de senaste åren har det talats mycket om ”Edge” som begrepp och arbetsmodell. Ju mer diskussionen intensifieras, desto mer verkar begreppet, tja… bli en gåta. Edge har oundvikligen funnits i många år. Vi behöver bara blicka tillbaka för att se hur utvecklingen har sett ut och hur vi i slutändan kan förutse och ta oss över tekniska hinder för att bättre förbereda oss för framtida tekniska framsteg – i realtid.
Vi kan till exempel se hur industri och teknik till stor del har drivits av strävan att föra varor och tjänster närmare konsumenten – att sakta närma sig slutanvändaren – att sakta närma sig, kan man säga, ”The Edge”.
Detta leder oss fram till idag, en tid som präglas av ”Internet of Everything”, vilket i sin tur kräver ett ”Internet of Everywhere” – vilket i grunden innebär att nätverks- och databehandlingskapaciteten förs direkt till slutanvändarens dörr, den allestädes närvarande Edge.
Det är just detta som verkar förbrylla många. ”The Edge” är det tunna gränsskiktet mellan tjänst och användning. Dess storlek och placering varierar beroende på vilka tjänster som levereras och vilka enheter som ska använda dem – en förändring som baseras på kundens specifika behov.
Det är här en meningsfull utbyggnad av Edge-nätverket måste ske. Edge är inte en plats dit konsumenterna måste ta sig. En meningsfull utbyggnad av Edge-nätverket innebär att man fysiskt för Edge till konsumenten. Även om problem med fördröjningar är en viktig drivkraft för utbyggnaden av Edge-nätverk, handlar det inte bara om att ge spelare en smidigare grafisk upplevelse eller möjliggöra en mer smidig strömning av ”Game of Thrones”. Nej, effekterna märks bokstavligen överallt.